Så vad är interna länkar?
Interna länkar är enkelt förklarat när en sida hänvisar till en annan sida på samma domän – exempelvis kan jag länka till vår kategorisida om sökmotoroptimering härifrån – det är en intern länk.
Så här ser en typisk intern länk ut i kodform:
<a href=”https://www.exempel.se/” title=”Ankartext”>Ankartext</a>
Interna länkar kan komma i olika former, från navigationslänkar i form av en meny (”Hem”, ”Tjänster”, ”Om oss”, etc) och inifrån artiklar (som i detta fallet!) via en bild i form av en så kallad alt-tagg eller från sidfotsdelen av en sida. Allt innehåll som har kapacitet att länka och föra läsaren till en annan sida på samma domän är en intern länk.
Varför är interna länkar viktiga?
Interna länkar har flera syften:
- Du kan kontrollera dem, till skillnad från externa länkar. Du kan bestämma vilken typ av ankartext de ska ha utan att du behöver stångas med andra, externa aktörer och du kan bestämma hur, var, när och mängden länkar du vill internlänka.
- Interna länkar hjälper till att förenkla navigeringen för både människa och maskin. Sökrobotar får en enklare stund att gå igenom och i sin tur indexera webbplatsen. Vi mänskliga besökare kan navigera runt på de olika sidorna på ett naturligt och intuitivt sätt, förutsatt att internlänkningen sköts på ett bra vis.
- Sker internlänkning på ett naturligt, relevant och engagerande sätt så kan det hjälpa användarupplevelsen – vare sig det handlar om att hålla nere avvisningsfrekvensen, öka tid per session, sidor per besök eller för den delen ökad konverteringsfrekvens.
- Det framhäver vilka sidor som är av stor vikt, återigen för både besökare och sökrobotar. Ju tidigare en kategorisida återfinns i navigationen exempelvis, ju viktigare anses den.
- Internlänkar skapar också en relevans och koppling mellan olika typer av innehåll och etablerar en intern hierarki. Genom att jag tidigare internlänkade till bloggkategorin för sökmotoroptimering exempelvis, så finns det en relevant koppling mellan detta ämnet och SEO och vice versa.
- Sist men inte minst, så fördelas länkkraften som strömmar genom webbplatsen genom internlänkar. Detta är en viktig punkt.
En av de vanligaste strategierna som föreslås när det kommer till webbplatsstruktur och webbplatsdesign är att implementera en platt struktur med så få klick som möjligt, från start till mål – man brukar tala om treklicksregeln. Treklicksregeln är en inofficiell designregel som menar på att ingen besökare på en webbplats ska behöva vara längre än tre klick från sitt tilltänkta mål. Därför är det populärt med domäner som för det mesta har ett klickdjup på tre-fyra klick. Hur och varför denna regeln uppstod är oklart, och det finns egentligen inga belägg som säger att man måste följa en hierarki med max tre klick från topp till botten – om man har en väldigt stor webbplats så kan man av naturliga och logiska skäl ha många sidor med ett högt klickdjup, trots optimalt internlänkande – men det är en väldigt passande ”regel” ur ett SEO-perspektiv. Dels för att ju viktigare en specifik sida är, desto närmare startsidan bör den ligga och dels på grund av hur länkkraftsfördelning fungerar.
Länkkraft är en befintlig källa och därför finns det en begränsad pool att dra kraft, eller ”juice” som så många benämner länkstyrkan som, från. Med det menas att om en domän har, låt säga, 100 länkar riktad mot sin hemsida (www.exempel.se) och sidan länkar till tre kategorisidor (www.exempel.se/kategori1, www.exempel.se/kategori2 och www.exempel.se/kategori3) under den, så fördelas länkkraften jämlikt mellan de tre kategorisidorna, så vardera får 33% av länkstyrkan. Och så fortsätter det, tills hierarkin (och internlänkningen) slutar.
Utan att gå in på matematik för mycket så är grundtanken att ju fler interna länkar som bildas, desto mer tunnas varje enskild sidas auktoritet ut – vilket kan påverka sökresultat. Därför är det bra att vara konservativ vid valet av sidor som ska internlänka till vilka, vilka och hur många sidor som ska befinna sig i navigationsmenyn, och så vidare.
Beroende på vem du frågar så är ovanstående antingen en väldigt enkel eller snårig förklaring av ett koncept som är rätt fundamentalt för varför man skulle mixtra med internlänkning från första början. Utöver att vägleda användaren så handlar mycket av internlänkningen om att fördela länkkraft så att sidor som befinner sig djupare in i hierarkin ska få kunna dels synas och dels prestera bättre i sökresultat.
Ett vanligt exempel på effektiv internlänkning är att man har en blogg eller en sida som sedan tidigare har många externa länkar riktad mot sig och på så vis är auktoritär i sin egen rätt. Då är en vanlig åtgärd att man länkar till en relevant tjänstesida som behandlar ämnet man skrivit om (om blogg), eller ett informativt blogginlägg som vidareutvecklar det som sidan handlar om (om tjänstesida). På så vis fördelar man länkkraftsfördelningen på ett propert sätt, samtidigt som man skapar värde för besökare.
Som du som läser säkert redan vet, så fungerar Googles länkar lite som en popularitetstävling, eller en skolgård (eller valfri jämförelse) – om tillräckligt många rekommenderar en sida och/eller domän genom att länka till den så blir den till en auktoritet. Samma logik finns för interna länkar. Om en auktoritär sida på en domän länkar till en annan sida på samma domän så sker en rekommendation precis som om det vore en extern länk och Googles åsikt om den nylänkade sidan höjs därefter. Det är en otrolig fördel som bör användas ofta. Om du vet med dig att du har en auktoritär, hyperintressant och vällänkad sida på din domän; använd den då för att ge mindre värda sidor en liten skjuts, genom att hänvisa till den från den auktoritära sidan. Ibland, men inte alltid, kan det vara nog för att den nylänkade sidan ska klättra några placeringar för sökordet som den är menad för.
Blogginlägget fortsätter längre ner.